I vårt uthus gömde sig det här bordet. Tillhört min mormor tidigare men hon gav villigt bort det till mig. Jag har sedan dess låtit det stå med förhoppningen om att en dag bara komma på hur jag vill ha det. Min första tanke var att använda det som just symaskinsbord i mitt arbetsrum, men dels faller det mörka träslaget mig inte riktigt i smaken och dels har jag förälskat mig lite i tanken att ställa ut det.
Känner inte riktigt att det kommer till sin rätt ommålat inomhus så är inne på att kanske gjuta en betongskiva till det och ställa ut det om några månader. Hur det än blir tycker jag väldigt mycket om det och i nuläget står det tyvärr väldigt tråkigt till. Ser det framför mig med en zinkbytta full med vita penséer.
Just i detta nu låter jag nog bordet vara ifred ett tag till. Tror min trädsgårdslängtan spelar in... Solen strålar där ute och snön gnistrar. Jag har rotat fram ett par skridskor i källaren och ställt fram babypulkan. Har inte riktigt bestämt än vad resten av dagen har att bjuda på men först ska vi peta i oss lite lunch.
Kram Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar